Blod är inte tjockare än vatten, eller?

Jag är i chock. Jag har just fått reda på någonting som jag inte fått höra ett ljud om. Inte. Ett. Ljud. Nog för att jag varit gravt sjuk ett bra tag men jag vet att det här är ingenting jag råkat missa. Det är ingenting som jag har försummat och glömt på grund utav mitt försvagade minne. Man har helt enkelt valt att inte berätta. Och det skär i mitt hjärta när jag tänker på det faktum att jag måste berätta om denna nyhet för en annan person, en annan person som verkligen borde fått veta denna nyhet för länge sedan. En person som kommer få sitt hjärta i kras när hon inser att man helt enkelt skitit i henne, när hon egentligen borde betyda så mycket.
Därav kan jag inte ens vara glad för nyheten, nyheten var ju tydligen inget vi var viktiga nog att delges. Egentligen borde jag hoppa och jubla, men… det går inte. Sorgen i mitt hjärta sätter stopp.