Inte en susning

Jag tycker synd om människor i min närhet.
Det är nämligen så att jag har inget minne alls.
Jag minns namn och ansikten nästintill autistiskt men annars så är mitt minne blankt.
Om du inte påminner mig minst tre gånger så är saker borta för mig.
Speciellt om jag råkat vara sjuk, då är min hjärna som ett vitt papper som desperat undrar vadfan det var som skulle göras och framförallt – när det skulle göras.
Det kanske heter att jag är disträ.
Lika snabbt som det går in så går det också ut.

Det måste vara väldigt påfrestande, kan jag tänka mig.

Annonser
Taggad ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: