Aldrig. Aldrig. Kanske. Självklart.

Idag, på mitt arbete, så kom frågan.
Jag verkligen kände hur det tog emot för dem att ställa en sådan fråga eftersom det ligger så mycket känslor, politik och samvete i den.
Deras värden, deras känslor och deras hela världsidé, som jag anser att jag delar, skulle rubbas om det visade sig att jag skulle svara jakande på frågan. Jag skulle inte vara rätt längre. Inte tillhöra.
Men hon kan väl ändå inte…?

Frågan har varit på väg ända sedan jag tog in den i arbetsrummet. Det har sneglats, det har viskats.
Men ingen har vågat närma sig den. Ingen har vågat känna.
Ett litet smek och frågan hade varit ur världen.
Och tillslut tog Amanda R modet till sig att klämma fram det hela.

– Är… är det… riktigt päls?

Jag log, lutade på huvudet och sade; Nej, Amanda, det är inte riktig päls. Jag skulle aldrig bära äkta päls.
Men jag ljög.
Självklart skulle jag bära en äkta päls om jag fick en.

Annonser
Taggad

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: