Åtta års elände är äntligen över! /Lars Ohly

Jag kan inte sluta förundras över att Barack Obama vann valet i tisdags.
Om ni undrar varför jag inte skrivit ett jota om händelsen så är det enkelt – det har varit för mycket att ta in, för mycket att arbeta på. Det är först nu, när det iallafall finns en viss distans till spektaklet som jag kan uttrycka mig.

Å ena sidan är jag överlycklig då demokraterna vann. Att en man med sunda idéer nu skall få ta över tronen som världens mäktigaste man. Eller, en utav världens mäktigaste män.

Å andra sidan deprimeras jag över att folk nu i efterhand ser till att den svarte mannen har vunnit valet. Inte att den duktigaste vann. Inte att den med bäst planer. Inte den som är bäst lämpad.
Nej, den svarta mannen vann.
Och Obama är inte svart.
De som är värst i den här debatten är de som säger att han är färgad. Det är som att förneka att vita människor har en färg. Att ställa de vithudade människorna utanför rankingen. Svarta, bruna, gula.
De är färgade. Vi är vi. Vi är något speciellt.
Likt för ett sekel sedan då kvinnor kallades för ”könet” som om män inte hade ett kön.

I onsdags morse, efter en hel natt utav diskussioner hit och dit, så klev Barack Obama äntligen ut på scenen i Chicago och höll sitt tal till nationen. Efter en trettio minuters inspirerande tal så föll jag i gråt. Jag vet inte varför, men han påverkade verkligen mina känslor, på riktigt.
Och då menar jag inte som när jag faller i skrattattack av åsynen utav Fredrik Reinfeldt eller på grund av Lars Ohlys lustiga uttalanden.

Annonser
Taggad , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: