Hur bra idéer kan bli idiotiska

När jag gick i grundskolan så hade ”vi skall praaata om problemen”, ”vi skall känna med våra medmänniskor”, ”vi skall älska alla” årerrevival.
Även om sakerna är självklara så var det nu då meningen att det skulle införas på det dagliga skolschemat. Lektionen hette ”Livskunskap” och jag talar nog för oss alla när jag säger att man gick på de där lektionerna endast för att det var roligare än matematik.

Lektionerna gick allt som oftast ut på att göra diverse övningar som då alltså skulle förbereda oss på livets svårigheter.
En utav övningarna som jag minns bäst är ”4 Hörn”. Ja, det är så simpelt som det låter. Läraren säger ett påstående och vart och ett utav rummets 4 hörn får ett svar tilldelat sig. ”Ingenting är fel, alla får tycka som de vill!”
Efter att klassen delat in sig i de olika svaren så fick man enas om en motivering till varför man valt just det hörnet.
Utan att gå in på frågan närmre så gick man vidare till nästa dumma fråga. För frågorna var verkligen dumma. Med hjärnkapacitet större än en badboll så klarade man lätt att klura ut vilket svar läraren förväntade sig.
Jag skulle tippa på att läraren, samt de som hittade på alla de här underliga övningarna, trodde att vi barn var både tröga, efterblivna och icke medvetna.

I tidigare ålder, innan man fick tala själv så hade vi ”Fredagssamtal”, ännu ett av skolans alla idiotiska påhitt.
Det var en bra grundidé, man skulle helt enkelt prata om problemen och bråken som uppstått i veckan – och varför de uppstått. Hela klassen samlad. Alla fick tycka till och hjälpas åt.
Men det är ett litet krux. Är jag 8 år och sparkar Emelie på lunchrasten på måndagen så minns jag inte på fredag eftermiddag varför jag gjorde det. Jag kanske knappt minns att jag gjorde det.
Man fick även skriva lappar om vem man tyckt gjort något riktigt bra i veckan.
Jag fick alltid ”bra”-lappar. Varenda vecka.  Aldrig var jag ämnet för de tråkiga samtalen.
Men jag avskydde alltid de där samtalen. Det var ju alltid samma visa. Alltid samma bråk. Aldrig någon lösning.

Nej, jag tror snarare att vårt hat gentemot de här lektionerna gjorde oss elakare mot varandra.
Alternativt att vi bands ihop och vände oss emot läraren.
Jag vet inte.
Plågsamt var det iallafall, att göra de där sjuka övningarna.

pola1-2

Annonser
Taggad ,

One thought on “Hur bra idéer kan bli idiotiska

  1. Cinamon skriver:

    Åh, kunde inte hålla med mer!
    Hur mycket har man inte plågats av såna där övningar i ”uppfostringssyfte” när man undrat om läraren verkligen har alla hästar hemma…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: