Månadsarkiv: april 2009

Magdalena Frackowiak för Vogue Russia, Maj -09

11

22

33

 

I Rysslands variant utav Vogue kan ni finna ovanstående modejobb. Jag vet inte riktigt hur jag skall uttrycka mina känslor inför dessa bilder men en sak är säker – jag gillar dem oerhört mycket.
De döda uttrycken hos Magdalena, hela idén med att använda kvinnorna som skyltdockor snarare än modeller och självklart färgerna. Färgerna är precis sådär dova som jag vill ha dem. Om jag fick så skulle varenda bild se ut sådär. Och med en sjukt grov vinjettering. Och kanske något mer svärta.
I alla fall,  jag är dock inte alltför förtjust i herr konstnär. Han känns malplacerad när hans lemmar även drar åt skyltdockehållet istället för att verka som komplement emot  det annars så hårda och strikta i bilden. Så om vi blundar med ena ögat så är det här fantastiskt. Både som enskilt arbete och som kommentar i skönhetsidealsdebatten.

Här hittar ni fler bilder ur samma serie, vilken är skapad utav den alltid lika duktiga Tom Munro. Att gå in på hans hemsida är en sann fröjd för ögat.

Annonser
Taggad ,

Uppdukat till fika

Jag vet inte riktigt varför men jag satt uppe halva natten och bakade kakor.
Massor med kakor.cokies Rocky Roads, Hallongrottor, Chocolate Chips’s, både Vanilj- och Chokladdrömmar samt en sats kolapinnar.
Egentligen kanske det inte är så oerhört underligt om det inte vore för det faktum att jag inte kan äta en enda kaka för tillfället…
 

Så vill du fika så är det bara att komma över, hemmafru Sandra har fixat allt som behövs. Det är bara lite egenrostat kaffe som skulle sätta pricken över i:et just nu.

 

(Ibland kan man tro att jag har för mycket tid att slösa bort men det är icke sant, jag bara dumprioriterar bort den där sömnen)

Taggad , ,

Jag har ingen kamera. Nej!

bild-5

Medan jag låtsas att min kamera inte existerar så får ni hålla tillgodo med halvsnyggamenmestfula photobooth-bilder.

Set for ‘städ’-mode

Hmm, jag är inne i en städperiod. Intressant, eller hur?
Anyhow, jag är egentligen urusel på att städa, på att ta mig tid för att städa. Men. Emellanåt så blir jag supermaid och får rent på varje liten möjlig yta. 
Så anledningen till att ni inte hör av mig är för att jag antagligen sitter på knä och skrubbar bordsben eller liknande. 
Tjoho, vilket fantastiskt liv man kan ha ibland.

Städnoja

Jag letar hamstersand, eller fågelsand kanske man kallar det.
Anyhow, lilla systerysters lilla djur måste få städad bur, min syster är nämligen urusel på det där, enligt mig alltså. Jag vill ju städa hela tiden pga ågren över att stänga in ett djur i en sådan liten låda, det minsta man kan göra är ju att se till att det är rent hela tiden iaf.

Åh, jag önskar mig en kissemisse. Självständiga djur, jatack.

You are the one, you are the only one

Morrissey, Depeche Mode, Placebo, The Killers, Regina Spektor, Nine Inch Nails, Röyksopp, Kings Of Leon, Beirut och MGMT i sommar. Det känns ju som att även den här sommaren kan göra sig förtjänt.

Det enda som saknas skulle väl vara en reunion utav The Smiths but I could just keep on dreaming.

Vårens detox har just börjat.

Jahapp, så nu har jag gått och blivit nyttig. Har nämligen fått för mig att jag skall genomgå en detox.
Saken är den att jag, på våren, tenderar att vara lite segare än i övrigt så då och då kör jag igenom en detox för att rensa ut alla slaggprodukter man samlar på sig genom alla halvfabrikat som inmundigas.
Första gången tänkte jag att det var idiotiskt och något som någon klimakteriekossa kommit på för att få smygbanta men icke, det funkar oerhört bra!
Hyn blir bättre, håret livligare och du blir långt mycket piggare än du kunde ana!  Dessutom är det inte vidare svårt att återgå till normala matvanor efter ‘kuren’ heller, ingen uppgång i vikt eller illamående.

Så idag består middagen utav blodgrape, avokado, pinjenötter och hemmarostade sötmandlar. Till efterrätt så har jag gjort hallonkräm.
Jo precis, jag har kokat kräm myself. Jag gissar på att jag skulle bli en mycket bra hemmafru.
Anyhow.

Taggad ,

Nej, MRI är inte för mig.

Vi har väl alla sett ett avsnitt av Cityakuten, Chicago Hope, House eller annan random sjukhusserie och vi har väl alla hört den klassiska frasen ”Do a MRI” och sett patienten åka in i ett stort rör.

Jag gjorde det där imorse.
Det är inte lika roligt som det ser ut. Det är inte lika bekvämt som det ser ut och det är fan inte lika ”fritt” som det ser ut.
Nej, det första jag möts utav när jag, iklädd en het sjukhusskjorta, träder in i rummet är ett högt untz-untz-untz, sköterskorna säger att jag inte skall bry mig om det, man vänjer sig snart.
Sen hoppar jag upp på britsen och får höra att jag skall få en liten spruta, en liten spruta som inte skall göra ont.
”Vad gör den? Är det lugnande? För jag är galet spruträdd och lugn är jag ju redan”
” Nejnej, det är något som ser till att sätta ner alla dina organs funtioner på minsta nivå, så glöm inte att du inte får göra…tja, någonting alls idag.”
”…ja…ha.”

Efter detta lade jag mig ner och kände att, ‘jamen vadfan det här klarar jag väl’, men tji fick jag. När jag väl lagt mig ner så börjar de båda sköterskorna spänna fast mig.
Armarna binds fast på var sida kroppen, runt midjan får jag ett bälte som dras åt precis så tajt att andningen nästan inte fungerar. Sedan, över detta läggs det en tygplatta över hela överkroppen som skall hålla ner mig.
Än sålänge känner jag att det är någotlunda acceptabelt men när även mina ben binds fast så känner jag paniken komma krypande. Jag får ett par hörlurar där musik skall spelas för att lindra ljuden från maskinen men untzandet sipprar ändock igenom.
Sen hjälpte det ju inte att det typ var Beethovens femma och annan desperat klassisk musik som då blandades med taktfast maskinljud. Kändes snarare som något slags hjärntvättsförsök.

Och som avslutning så borde det förtäljas att maskinens rör är bra mycket mindre än i alla de där teveserierna. Slimmat precis runtom. Jag har endast visat klaustrofobiska tendenser när jag åkte tåg genom Eurotunneln men idag gjorde det sig påmint. Med tårar rinnandes ner för kinderna kom jag tillslut, efter en timma i röret, ut i friheten igen. 

Taggad

I just had to say something, didn’t I?

Vafan, min slappisdag dog såfort jag skrev här om att jag ägnade mig åt no work-day.
Linda panikade och sa att vi måste bege oss till gymmet för vettigheter.
Jag nekade dock eftersom här på landet så har vi inte bekvämligheter som dygnet runt-öppet gym vilket skulle innebära att vi skulle hinna träna i sisådär en halvtimma.
Därför – vi skall springa till Alingsås nu. Tåget tillbaka. Ah, well.

Hejhej, vi ses om lite knappt 3 mil!

Taggad

I’ve underestimated my charm (again)

I used to find it funny to say ‘what does your girl has to do with me’ but suddenly my eyes opened up and i realized that I’ve destroyed lives.

 


_mg_12011

Idag har jag icke varit produktiv för fem öre, om man bortser från de mail jag skickade i natt. 

Men jag känner att det är helt okej att ta huvudsemester någon dag ibland så länge det absolut inte blir en vana. Sen så behövdes det rätt väl eftersom nu den senaste helgen så slog jag nog något slags socialt rekord på ”hur många människor du hinner träffa på 60 timmar”. Jag kan leva som eremit i en månad utan att mina poäng går ner.
Inte för att det är så troligt eftersom jag blir lappsjuk efter 1 timma i ensamhet…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Testar nyinköpta kläder på mitt hotellrum i Sthlm

Taggad ,

Lite vardagstjafs

Dagen har än sålänge varit aningens händelselös. Fixat och trixat med pengar, städat lite och tagit en liten fin promenad.
Nu däremot skall jag börja svara på mail. Jag tycker egentligen inte om att svara på mail, iallafall inte när det handlar om way too many.
Mina svar blir alltid så opersonliga och ogenomtänkta då. Tråkiga.

Senare i eftermiddag skall jag möta upp med vackra rockfotoflickorna, vi skall fika på Da Matteo och försöka klura ut lite hemlisar som vi pysslar med för tillfället.
Och efter det – den vackra balklänningen skall provas, måttas upp och betalas.

Och så var årets första festival avverkad

Jag trodde att jag var stark men det är jag inte.
Inte alls.
Alls, alls, alls.
Jag är snarare som Nasse i Nalle Puh. Med en släng av inbillat självförtroende.

 

Anyhow, jag är nyss hemkommen från Vänersborg. Där var det festivalen Fairfest som gällde.
Det är en udda festival som tydligen är till för ungar mellan 11 och 17.
Jag tyckte att det var kul tills två rediga fjortiskillar i åldern 14 började ragga på mig när jag försökte recensera Marit Bergman. Helt plötsligt blev det liksom lite, lite mindre kul.

Efteråt åkte vi till Uddevalla och käkade på McDonald’s. Körde baklänges dessutom för efter matbesöket så gick vi ut på krogen.
Uddevallas krogutbud är något limiterat…

Och sen åkte vi hem till Missan och blev slagna i sängen.
20090411_223525_926767

Rockfotogänget har alla en sak gemensamt – vi blir alla otroligt snygga på bild.
Eller inte.

Taggad , ,