Nej, MRI är inte för mig.

Vi har väl alla sett ett avsnitt av Cityakuten, Chicago Hope, House eller annan random sjukhusserie och vi har väl alla hört den klassiska frasen ”Do a MRI” och sett patienten åka in i ett stort rör.

Jag gjorde det där imorse.
Det är inte lika roligt som det ser ut. Det är inte lika bekvämt som det ser ut och det är fan inte lika ”fritt” som det ser ut.
Nej, det första jag möts utav när jag, iklädd en het sjukhusskjorta, träder in i rummet är ett högt untz-untz-untz, sköterskorna säger att jag inte skall bry mig om det, man vänjer sig snart.
Sen hoppar jag upp på britsen och får höra att jag skall få en liten spruta, en liten spruta som inte skall göra ont.
”Vad gör den? Är det lugnande? För jag är galet spruträdd och lugn är jag ju redan”
” Nejnej, det är något som ser till att sätta ner alla dina organs funtioner på minsta nivå, så glöm inte att du inte får göra…tja, någonting alls idag.”
”…ja…ha.”

Efter detta lade jag mig ner och kände att, ‘jamen vadfan det här klarar jag väl’, men tji fick jag. När jag väl lagt mig ner så börjar de båda sköterskorna spänna fast mig.
Armarna binds fast på var sida kroppen, runt midjan får jag ett bälte som dras åt precis så tajt att andningen nästan inte fungerar. Sedan, över detta läggs det en tygplatta över hela överkroppen som skall hålla ner mig.
Än sålänge känner jag att det är någotlunda acceptabelt men när även mina ben binds fast så känner jag paniken komma krypande. Jag får ett par hörlurar där musik skall spelas för att lindra ljuden från maskinen men untzandet sipprar ändock igenom.
Sen hjälpte det ju inte att det typ var Beethovens femma och annan desperat klassisk musik som då blandades med taktfast maskinljud. Kändes snarare som något slags hjärntvättsförsök.

Och som avslutning så borde det förtäljas att maskinens rör är bra mycket mindre än i alla de där teveserierna. Slimmat precis runtom. Jag har endast visat klaustrofobiska tendenser när jag åkte tåg genom Eurotunneln men idag gjorde det sig påmint. Med tårar rinnandes ner för kinderna kom jag tillslut, efter en timma i röret, ut i friheten igen. 

Annonser
Taggad

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: