Göteborg kan, om Göteborg vill.

Bild 31 
Trots att det är svårt att förstå, så kan även en kväll ute i Göteborg få dig att känna dig som om du inte vet vad du heter eller vem du är.

Gårdagen var precis sådär sekundklockad och vacker som varje lördag (dag!) borde vara. Först och främst vaknade jag med en huvudvärk som gjorde mig påmind om all den stress som den föregående veckan inneburit, men efter ett par glas nypressad apelsinjuice så lyckades jag gömma bort all olycka i världen.
Tog en stunds fika med min mor innan det var dags för mig att bege mig till en florist för att hitta på en liten vacker bukett till Pauline. Jag hade oerhört svårt för att finna färger som stämde överrens med hennes persona så tillslut körde jag på rosa/vitt/grönt. Play it safe.
Dock skall väl examensblommar vara vita och blåa egentligen men vadfan. Vi måste vidga vyerna lite.
Efter detta, lite väl långa, besök så åkte jag hela vägen ut till Röda Sten för att besöka Högskolan För Fotografi’s avgångsstudenters examensutställning. 
Allt var vackert, men Pauline och Dit Cilinn var absolut bäst, blev som trollbunden utav ett utav Dit Cilinn’s hantverk. Hon valde utav någon anledning att ej arbeta med fotografi utan pysslade istället med skulpturer. Här kan du få en hum om hur den ser ut. Vad gäller Pauline så borde jag inte säga något för det skulle verka så ofantligt nedvärderande mot de resterande eleverna. Hon är bara helt enkelt så grymt bra att hon inte skall jämföras med dem! Men det betyder absolut inte för den delen att resten var skit, nej herregud, alla vara riktigt, riktigt duktiga. Mycket givande!

 

Diskussion om många vackra konstverk, med än vackrare människor, samt ett par glas rött, förflöt snabbt och det var helt plötsligt dags för mig att bege mig in mot stadens gator igen. Middag med en herre vid namn Simon. Vi upptäckte ett café/restaurang vi aldrig skall gå till igen, den hette något i stil med ‘Greta Garbo’ och låg på Vasagatan. Big nono. De förstod inte hur pasta skall tillagas och det lämnades mycket att önska i salladsväg. Grått är inte riktigt vår färg.

 

Språvagn 1 ut till Härlanda för att göras till åtlöje för min påvra lokalkännedom. Jag borde ju ändock hitta lite bättre i min egen stad…
Konsert med tre band som inte var min kopp te för fem öre, men det skall sägas att ett utav banden överraskade mig och gav mig faktiskt en del njutning! Oerhört chockerande, måste sägas. Inte min stil, som sagt.
Panic & Action-touren är det vi snackar om. Bandet som överraskade var herrarna i Chemical Vocation.
Och eftersom det är avslutning på denna turné i denna helg så var även killarna i Kid Down med på ett hörn. Så fyra band spelade ju. Kid Down är inte min kopp te heller, egentligen. Men trots detta så kan jag inte låta bli att le och ledas in i dimman utav deras musik. Allra helst gör jag detta i sällskap med någon trevlig, men min trevlige för kvällen lyckades försvinna ur min åsyn pga pysslande med de övriga banden. Bu för arbetande människor.

 

Efter att ha lämnat dessa gentlemän så var det dags för Kontiki. Skulle möta Martin och Jepson som kvällen till ära dj:ade på stället. Club Radio London hette klubben denna lördag. Men efter en del missöden så missades det hela och jag tröttnade. Ärligt talat så var det hela mitt fel. Jag måste sluta göra sådana där fel. Det är inte vettigt. Tog en sväng förbi både Avalons hotellbar samt Styrbord Babords nedre regioner. Famlade iväg till Rockbaren och letade upp min kära Emelie för att sedan gå till vårt hemliga ställe för en hel del drinkprovning and the rest is to be untold…

Annonser
Taggad , , , , , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: