Månadsarkiv: augusti 2009

Adam Heldring – Come Home

Herregud.
Det är ju så vackert att man vill lägga sig ner på golvet och smälta till en liten pöl. Imorgon står han som förband till The Walkmen på Göta Källare och hans oerhört färska platta Mount Foreverest släpptes i onsdags. Spring och köp. Eller gör som alla andra idioter nowadays. Magnus Uggla är all fine and dandy att ladda ner, en liten indiekille som Adam Heldring, han är fan inte i närheten av okej att skippa plattinköp utav.

Vad man sysslar med när man inte är online

Jag återkom till hemmet för några få timmar sedan.
Ett snitt som är läskigt stort och en slang som sticker rakt ut ur magen.
Fan vad jag känner mig het. På måndag blir jag iallafall av med både slangar och förband, tur det.

Just det. Ni frågar alla så mycket, Ni frågar si och ni frågar så. Jag känner mig som ett otacksamt jävla as som knappt orkar svara. Ni vill ju bara väl. Men jag har så svårt att koncentrera mig. Och att berätta samma story om och om igen är så fruktansvärt jobbigt. Jag hoppas att ni förstår.
Iallafall, jag åkte in till akuten i förra veckan för en extrem smärta i höger sida utav buken och det visade sig vara en rätt så elakartad inflammation som sakta tog över min kropp. 24 timmar efter ankomst till sjukhuset så låg jag på operationsbordet varvid det krånglade till sig med stenar som satt fast i gallgångar och en massa skit. Operationen som genomfördes skulle ta 1-2 timmar men jag låg på bordet i drygt 6 timmar innan jag skickades därifrån med sår och tack vare alla komplikationer som uppstådde så även en jäkla massa slangar som satt fast i diverse kroppsdelar. Återfick fullt medvetande först vid fredag morgon och låg på recovery tills nu. I lördags kunde jag inte ens duscha själv, idag gick jag på långpomenad kring sjukhusområdet.

Imorgon tänkte jag dra på Wow och träffa lite folk. Intelligent så att det skriker om det. Men jag har ju mina piller.
Åh, mina piller.

Aj.

Som om det inte vore nog med de första problemen så är jag rätt säker på att min njure och lever håller på att kollapsa simultant.
Vänta bara. Jag lovar er att om någon vecka så kommer det visa sig att jag är kaputt.

Ever since I was a little girl

Some things are too painful to say out loud
Well, they live behind a veil and see through a shroud
Words fly through his mouth
Like paper butterflies
Well they flutter around and put holes in your side

I knew that you were thinking of him last night
‘Cos I saw the blood seep down to your toes
Yes, hideaway if you must
Hideaway if you must

Oskar ang. mycket fotografer i diket – ”Här va det Press’at”

Jag är värdelös på att blogga på fler bloggar samtidigt. Kommer jag väl på något intressant så är det ju uttjatat efter ett inlägg och jag är inte intresserad längre. Och de där intressanta tingen dyker ju inte upp varenda sekund direkt. Så att koncentrera sig på den viktigaste bloggen är min idé.

20090729_213457_534948
Foto; Petter Hellman
Och jag är lite ledsen för att jag och Petter inte hann göra detta som kidsen gör ovan, trots att vi var peppade som små kottar. Dock hann vi bli karatefulla med The Last Republic, mitt nya favorit britrockband. Vi tyckte att det vore vettigt med gummistövlar i kylskåpet, zombies under balkongen (denne zombie tillhörde Kristian Anttilas kompband, will not tell vem!), stalkers och hobbits. Oskar blev någon slags alla-älskar, Petter sprang runt och busade, Malin och Jon just disappeard och jag reciterade Star Wars med David.

liten_sandra_hellstenius
Min kamera var på rundvandring. Inte den blekaste vem som fotograferade mig.

En morgon väcktes Oskar, Petter och jag utav en halvnaken man som förvirrat sade ”Hey, guys, have you seen my wellies?” och då var tårarna nära. Allra helst eftersom illdådaren inte mindes vad han sysslat med dagen innan. Nej, inte dagen innan – samma morgon. (Hem före 7 är för mesar och pensionärer.) Tyvärr glömdes detaljen att faktiskt stänga kylskåpet efter införandet. Vid den faktiska uppstigningen blev jag oerhört jobbig (bakisjobbig är mitt sigum) och hoppade över till Oskars säng och låg och petade med en metallsladd i örat på stackarn i säkert en halvtimma innan jag gick och somnade på ett bord.

sandra_hellstenius_sover_boda_borg
Foto; Petter Hellman / Inbillad redigering; Jag

Jag låg faktiskt jävligt bekvämt på det där bordet samt pinnpallen som stöder upp min rumpa. Dock var denna lördag mest en travesti, jag hann sminka mig och åka till området innan magen startade att bråka med mig. Jag trodde att jag kunde hålla krampen och värken i schack såpass att jag skulle klara av att arbeta, men icke. Svimmade lite halvt inne på toaletten och blev tvungen att ila till boendet och duscha i kokhett vatten tills huden var i russinstadie.
Jag tittade länge och väl på de filmer vi spelat in dagarna innan, t.ex finns det en helt superb verision utav ”My Heart Will Go On” som framförs utav fantastiska Joakim, musikaliska Oskar, mindre välsjungande Petter och mongot Sandra. Den kommer aldrig att se the light of day. Kanske när vi alla är utdöda.

Sen måste jag erkänna att jag verkligen gillar jag när folk kollar upp fakta och faktiskt vet om saker innan de snackar skit om mig. Allra helst när en utav mina viktigaste vänner sitter vid bordet bredvid.
Eller ja just det, ni kollade ju inte upp fakta.
Och att klaga på hur jag klär mig är ord ifrån en avundsjuk individ, inget annat. Men hej, jag förstår att ni är avundsjuka på mig, vemfan skulle inte vara det? Just det.
Fast jag älskar er ändå. Jag är ju sådär. Älskar allt och alla samt accepterar trots att ni inte är lika öppenhjärtade.
Ni kanske borde försöka er på det.

Taggad , , , ,