A friend is, as it were, a second self. //Cicero

Ni vet när man träffar någon och helt plötsligt bara inser att allting är precis rätt? När det inte spelar någon roll vad du än gör, hur du än gör det eller vadfansomhelst – personen kommer alltid att finnas vid din sida ändå? Och samtidigt undrar du hur du någonsin klarat dig före denna person kom in i ditt liv? När du blir glad bara av att höra personens röst, lycklig över att titta in i personens ögon och alldeles stolt över att få ge denna person en stor plats i ditt liv?
Så känner jag inför denna man.

Efter att ha känt Niklas i knappt ett halvår så kan jag inte annat än att säga att jag faktiskt älskar den här killen en hel del. Att ha denna fantastiska vän vid min sida känns så underbart bra, så betryggande och så lugnande. Att jag nyligen hamnat i en sits som lett till att vår vänskap kommit i kläm, det är något jag lider av något enormt. Men ingenting är längre svart eller vitt, jag hoppas bara att vår vänskap slår ut allt annat.

Jag vet att det här låter fånigt och kanske till och med en aning skrämmande, men det är min skamlösa kärleksförklaring till en utav de finaste personligheter jag träffat.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: