Hellre en vän med åsikter, än tio copycats

Ibland, när jag umgås med mina nära och kära, så kan jag inte låta bli att låta tankarna flyga iväg, låta tankarna flyga fritt. Men jag säger ju givetvis aldrig någonting. Så jag uppfattas nog som relativt svår. Lite otillgänglig. Upphöjd och försvunnen i min egna dimma. 
Men hellre att jag är tyst i mina egna tankar, än att jag deltar i ett samtal jag inte finner fullt tillfredsställande. Jag älskar fortfarande de omkring mig, men jag sitter hellre som observatör om jag inte känner att jag kan tillföra något extravagant till diskussionen. Det har inte alltid varit på detta sätt. Förr var min exhibitionistiska sida övervägande, och att höra min egen röst, mina egna tankar och mina egna åsikter var det käraste jag kunde sysselsätta mig med. Tillslut letade jag mig fram till the conclusion om att jag måste hejda mig själv.

Någonstans i övergången till den mer lugnare Sandra kom jag till insikt om varför jag fann mig själv att vara så ensam förut. Jag letade ju upp vänner som jag kunde projicera mina idéer på. Vänner jag kunde manipulera till att bli som mig. Bli som mig, jag var ju perfekt – det är såhär man skall vara. Inte konstigt att jag aldrig fann tillfredsställelse i mina relationer då allt cirkulerade kring vad jag själv ansåg. Ingen input. Ingen ytterligare tanke. Så nu vårdar jag mina älskade vänner och tillåter mig själv att känna efter. Tillåter mig att verkligen se till vad jag egentligen vill och tycker. För om jag kan vara stark i vad jag känner och tycker, då kan jag vara stark i att erkänna om jag har fel.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: