I don’t need a recipe to fuck up my life

Det kanske var på Satin, jag vet inte. Det kan lika gärna ha varit i din lägenhet. Det vart iallafall ett nytt vi på en gammal plats. Jag har börjat tappa all slags omvärldsuppfattning när dina gråblåa ögon tittar in i mina, jag vacklar och undrar vad som pågår. Jag har aldrig stått på skakande ben vid din sida, jag har aldrig känt blodet rusa när du tittat på mig. Någonstans dog vår systerliga och broderliga kärlek när du viskade i mitt öra om drömmarna du inte kan sluta drömma. Drömmarna som är ständigt närvarande och sakta, sakta tar över ditt vakna liv. Någonstans föddes en idé, en känsla, en framtidstro som spår i lycka. Men just nu rodnar jag över hur du vill dansa nära, tätt intill. Blir yr utav hur du håller om mig när vi delar på vår sista Luckie. Undrar om jag kommer att överleva detta? Jag som aldrig skapat annat än kaos, depression och förtvivlan i allt jag lägger mina känslor i.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: