Men vi skulle ju kunna…?

Uppenbarligen är mina hjärnceller inte vad de en gång var. Fredagen startade med att jag sakta kom in på spåret om att jag och Petra skulle ha en mysig liten middag hemma hos henne. Vi skulle ta det lugnt. Vi skulle ladda inför visningen i Göteborg. Vi skulle lägga oss tidigt för att vakna utvilade till tåget som avgick redan 7.10 på morgonen. Vi skulle. Vi gjorde inte.
Efter någon minut fick vi idén att det vore gott med vin till laxrätten vi skapat. Några glas senare så var det givet att vi skulle titta förbi på nylanseringen utav Jakobs ställe. Men vi skulle ta det lugnt. Ett besök. En titt-in. Ingen livad dans, dans, dans. Men. Vi stannade kvar tills klockan slog stängning. Vi stannade kvar med ömmande fötter och en medvetenhet som gav blanka fan i om vi skulle upp eller ej. Då blev det plötsligt helt acceptabelt att vi skulle med hem till Lina för efterfest. Och visst var det logiskt att sedan bege sig hemåt varpå Richard, Andreas och Adam skulle få komma över för några omgångar Twister? Visst var det logiskt att lägga sig för att sova enbart två timmar innan tåget skulle avgå, det vill säga 45 minuter innan klockan skulle ljuda och tvinga upp oss?

Men ack så trevligt vi hade.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: