Skrattar och skakar på huvudet åt mig själv

>>Det kommer inte att var ett helt liv<<, sa jag och la handen på hennes axel. >>Någon gång går det över. Och när det har gjort det, kan vi tänka på hur vi ska ha det i fortsättningen. Då är det mycket möjligt att det är du som måste hjälpa mig. Vi lever inte våra liv efter någon sorts kassabok där minus och plus måste gå jämnt ut hela tiden. Om du behöver mig just nu är det väl bara att använda mig. Eller hur? Varför krånglar du till allt så? Ta lite lättare på saker och ting. Bara för att du gör allt så krångligt blir ju tillvaron så svår för dig. Ta lite lättare på allt, så ska du se att livet blir enklare.<<
>>Varför säger du så där<<, sa Naoko med fruktansvärt kylig röst.
Jag insåg att det jag hade sagt förmodligen var totalt fel.
>>Varför säger du så?<< upprepade Naoko medan hon stirrade ner i marken. >>Det förstår väl jag också att livet blir enklare om man tar lättare på saker. Det är ju totalt värdelöst att säga en sådan sak till mig. Du, försök att fatta en sak. Jag har aldrig levt på något annat sätt än så här och kommer aldrig att kunna göra det heller. Om jag skulle ta lättare på saker och ting skulle jag inte vara den jag är. Jag skulle gå i bitar och skingras för vindarna.<<

-Norwegian Wood, Haruki Murakami

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: