Månadsarkiv: december 2010

Depression

Så, idag är det den 16 Dec.
Sandra B fyller år på lördag.
Rosita fyller år på lördag.
Pappa fyller år på onsdag.
Julafton. Julklappar som fortfarande måste inhandlas.
Och till på köpet så måste jag handla mat eftersom min pojkvän fortfarande är inne på spåret att man måste äta varje dag.

Jag har 120 riksdaler.

Grattis till mig.

Annonser

Virgin Mary

Jungfru Maria genom goth- och photoboothfilter.

And when I die, I want you to go to hell

Har du någonsin varit med om att dina idéer stulits? Jo, det har du antagligen. Ibland kanske de rent av har stulits rakt av? Din orginalidé har sakta glidit över och blivit någon annans. Du har suttit bredvid, med knyten näve under bordet. Du har hatat innerligt, men du har låtit det passera. För du tror ju givetvis att det inte kommer att ske igen, ”det här var bara en engångföreteelse, let it be for this time”.

Tro mig, det är aldrig en engångsföreteelse. Det är något som sätts i rullning och det kommer aldrig att sluta: Det kommer inte att sluta förrens du ställer dig upp och därefter lämnar den som stulit ifrån dig. Du måste överge. Lämna i sticket, om man vågar kalla det vid sitt rätta namn.
För ärligt talat, du behöver inte stå ut med den skiten. Gå din väg och blomstra någon annanstans.

Men han är ju så myyyysig!

And once again samlas det tusentals människor på Stortorget för att bevittna ”Oh, Helga Natt”. Tusentals människor som i masspsykos har fått för sig att Ernst Kirchsteiger och Måns Zelmerlöw är trevliga att lyssna till såhär i juletid.

Jag sitter inne och hetsäter Paradis-asken som jag snålköpte på Willy’s för 29kr. Till det så ser jag på monster i Arkiv X. God jul.

Once again…

Är det inte alldeles, alldeles underbart när man har glömt att köpa mat och måste svänga ihop någon skit som inte ens dagisbarnen skulle kunna luras till att vilja äta? Hej McDonalds, jag är påväg.

Att vara rädd utan att veta varför är att vara… äsch, skitsamma.

När jag var 15 år så träffade jag E för första gången. Det var i Norrland. Det var en tidig sommarmorgon och det regnade. Hon kom ändock gåendes med mörka solglasögon och klädsel som om hon vore på ett dansgolv. Hon tittade lite snett på mig, liksom på de människor jag för tillfället hängde med. I den där blicken, den där lite lätt hånfulla minen hon så lättvindligt gav mig, så föddes det som kom att bli det jag är idag.
Självklart var jag rädd för henne.
Det skulle man ju vara. Jag hade länge hört skrämmande rykten om denna tjej innan den där dagen. Men jag var 15 år, otroligt egensinnig (trotsig?) och hade inte ännu utvecklat den där delen utav hjärnan som alla andra verkar låta styra hela deras liv – den där delen som lär dig veta hut, den delen som lär dig att det enda rätta är att rätta in sig i ledet. Detta ledde till att jag snart tydde mig till henne. Allting växte väldigt snabbt mellan mig och E. Hånfullheten byttes kvickt mot lycka hos oss båda.

Vi hade tydligen träffats innan, jag och E. Det var isande vinter och vi hade argsint förenat oss i beklagan över människors taffliga beteenden emot varandra.
Vad jag fick veta den där sommardagen i Norrland, det var att E hade druckit närapå 1.5 liter vodka innan vi sprang på varandra, den där vinterkvällen.

Hon mindes inte mig.