Månadsarkiv: juli 2011

This is a fake… or is it?


Om man inte har något för sig en onsdagskväll så kan man ju alltid beställa ett gäng skor. De ovan tänkte jag matcha med ett par slitna jeans-shorts och ett vitt linne. Simplicity makes eveything work. Stor, gråmelerad, jersey med upprullade ärmar blir även det perfekt med dessa skor och det där speciella knullrufset.

För en sekund så tänkte jag att jag borde klippa ihop lite bilder och visa er vad jag menar, hur jag tänker. Men det är väl inte roligt? Era idéer dör en automatisk död då. Ni kan inte längre associera fritt, utan ser bara bilderna jag givit er. Då blir bilderna den ultimata kombinationen, trots att de där idéerna vi dödade tillsammans kanske är tusen gånger bättre. And that’s why modebloggar är så ofantligt tråkiga…

…oh, the silence…

Jag vill att någon skall komma hem till mig och fixa chokladmousse med diverse bär till mig. Samtidigt som jag skriver det här så hör jag ljudet ifrån TV’n – ”lider du utav fetma? har du hamnat i en ond spiral? kan du inte sluta äta?”.

Jag älskar det. Ingen ångest alls.

Kasta bort ditt förnuft

Det är lördag kväll. De få kronor jag har kvar borde användas till mat. Borde.
Usch, det känns definitivt alldeles för… up-tight & goody two-shoes. Mat har aldrig skapat något bra här i världen. Ska vi bli fulla ikväll? För kärlekens skull?

En balansgång jag är dömd att falla ifrån


Egentligen förstår jag ingenting alls. Plötsligt designar jag detaljer till lyxbåtar, trots att jag var på väg någon helt annanstans. Jag har tappat bort mig själv på vägen mot ett hållbart liv. Ni vet, det där livet man ”ska” ha. Förhållande, lägenhet, tryggt jobb, vardagar som börjar med jobb och slutar med glass i soffan, helger som innehåller utflykter till parken, turer till IKEA och fikor med vänninorna. Rent spontant känner jag att jag vill köra upp en pinne i arslet på ”det hållbara livet”. Jag vill äta glass hela dagarna, sitta i soffan och stirra på väggen tills jag får för mig att jobba lite, eller mycket, och ägna helgerna åt att tar livet utav all vettighet jag någonsin haft. Jag är inte klar med att leva mitt liv i total dekadens, så som jag gjort i så många städer förut. Göteborg, Malmö och Stockholm, ni vet vad jag talar om. Att vandra längs Bergsgatan ner med en falafelrulle i ena handen och en ljummen öl i den andra, i ovetskap om vart du är påväg. Det må verka idiotiskt, det må verka destruktivt. Men det är när jag vandrar i det livet som min inspiration flödar, det är då jag spottar ur mig texter som om mitt liv enbart levs för att beskriva världen, livet, kulturen, musiken.
När jag däremot sitter där i min trevliga lägenhet, med mina trevliga 60-talsmöbler och mina trevliga fikor, så är det som om någon satt stopp för min kreativitet. Borta och förlorad.

I am revelation

Jag har åkt till Borlänge igen. En kärlekshistoria som aldrig tar slut, en historia som skaver under min fot, en historia som skär i mitt hjärta. Egentligen misslyckades jag med mitt försök till att se alla de där banden jag ville se, jag misslyckades med att njuta. Istället för att finna ork till att lyssna till en hel konsert så fann jag mig själv lyssnandes till en halv Julian Casablancas. Det enda jag minns ifrån dimmorna är att han luktade konstigt. Och jag kommer misslyckas ikväll igen.