En balansgång jag är dömd att falla ifrån


Egentligen förstår jag ingenting alls. Plötsligt designar jag detaljer till lyxbåtar, trots att jag var på väg någon helt annanstans. Jag har tappat bort mig själv på vägen mot ett hållbart liv. Ni vet, det där livet man ”ska” ha. Förhållande, lägenhet, tryggt jobb, vardagar som börjar med jobb och slutar med glass i soffan, helger som innehåller utflykter till parken, turer till IKEA och fikor med vänninorna. Rent spontant känner jag att jag vill köra upp en pinne i arslet på ”det hållbara livet”. Jag vill äta glass hela dagarna, sitta i soffan och stirra på väggen tills jag får för mig att jobba lite, eller mycket, och ägna helgerna åt att tar livet utav all vettighet jag någonsin haft. Jag är inte klar med att leva mitt liv i total dekadens, så som jag gjort i så många städer förut. Göteborg, Malmö och Stockholm, ni vet vad jag talar om. Att vandra längs Bergsgatan ner med en falafelrulle i ena handen och en ljummen öl i den andra, i ovetskap om vart du är påväg. Det må verka idiotiskt, det må verka destruktivt. Men det är när jag vandrar i det livet som min inspiration flödar, det är då jag spottar ur mig texter som om mitt liv enbart levs för att beskriva världen, livet, kulturen, musiken.
När jag däremot sitter där i min trevliga lägenhet, med mina trevliga 60-talsmöbler och mina trevliga fikor, så är det som om någon satt stopp för min kreativitet. Borta och förlorad.

Annonser

One thought on “En balansgång jag är dömd att falla ifrån

  1. Mandy skriver:

    Wow! Riktigt bra skriver, precis vad jag känt den senare tiden. TACK!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: