Kategoriarkiv: Uncategorized

Att alltid ha vetat

legsDu insåg att du vill ha det som aldrig var ditt. Subtila lekar genom livets framfusighet, som nått sin kulmen i en desperat kvävning av det otänkbara. Men nu skiter du i det, nu tar du mig ändå. Nu vinner vi livet.

Time, frozen. Nothing happened. Everything changed.

Inte har jag skrivit i denna blogg på länge, nej. Jag vet inte varför.
Eller jo. Det gör jag ju. Tiden har flugit i raketfart. Livet har passerat revy framför mina ögon och jag missade föreställningen. Samtidigt så har tiden varit ett oläkbart sår i mitt hjärta, sorg. Jag har varit såret och livet har varit en container fylld på salt.
Det sista jag skrev innan tragedierna började staplas, det var om att mina ord var på väg att ta slut. Då, då var K döende. Nu, nu är K begraven. Morfar ligger där också, inte så långt från K. Morfar tog sig dit innan K.

När morfar började ge upp åkte jag upp till Dalarna. Vi var 9 stycken som bodde i morfas lilla äldreboende-rum. Vi bodde där i 4 dagar. Alla nära. En madrass på golvet, en tältsäng bredvid. Och fullt med stolar runt morfars säng. Vi sov i omgångar. Jag sov inte alls. Jag grät inte. Jag kopplade bort min kropp och var vaken i över 72 timmar i sträck. Kunde inte somna. Fick inte somna. Höll morfars hand. Pysslade om honom hans sista timmar. Tillslut föll jag ihop. Hallucinationer och skakningar tog över min kropp.
När det väl inträffade, att morfar dog, då bröt jag ihop. Jag grät, och grät, och grät. Ingen hejd. Ingen lycka.

Nu ligger de där, båda två. Och det är väl en tröst i sig, att nu får morfar hålla koll på K åt mig. En varm hand att hålla när tiden försvann alldeles för snabbt.

När mina ord tar slut

Hjärtat mitt står still för en stund. Hjärtat mitt vill inte gå vidare till nästa slag. Hjärtat mitt är en tår som rinner nedför min kind. Du är stark och jag vill krama dig till tids ände.

Kristian.

Boun giorno

20120909-073752.jpg

20120909-073805.jpg

20120909-073817.jpg

Jag har det fint i Italien, tralalalala.

Taggad

A life in the shadows is no life at all

20120817-180114.jpg

Det bjuds på sol i Örebro! Jag är aningens sjuk (post-wayoutwest), men har trotsat detta idag en aning – jag gav mig ut på en cykeltur för att fånga det lilla som denna solfattiga sommar ger oss. För att fånga något som gör att man orkar ännu en vinter…

Broke, or not?

Money gives you the opportunity to be who you really are. Eithier if that means you’re good, or bad…

Pelle trollade på Way Out West

20120813-140421.jpg

Bara för att Pelle Nilsson är så jävla grym! Om ni är i behov av en fotograf så bör ni verkligen kontakta Small Media, de är underbara grabbar som utan problem kan trolla med knäna! Har nu jobbat med dem under Way Out West och de är riktigt imponerande.

Best Coast besökte bästkusten

Under Way Out West så träffade jag Bethany Cosentino från Best Coast för en intervju. Kvinnan var ruskigt trevlig, och förvånansvärt jordnära för en person som blivit välkänd såpass snabbt som duon Best Coast har blivit. Fin liten människa det där. Stay tuned för att få läsa intervjun!

Vänta lite nu..?

20120813-140856.jpg

Denna skylt finns strax utanför mina föräldrars lägenhet i Göteborg, och det är inte utan att jag undrar om en viss herre återuppstått och öppnat loppis i en obskyr källare på Redbergsplatsen…

Well, fuck you very much.

Jaha. Då har (S) i Göteborgs kommunfullmäktige kuppat igenom att krogarna hädanefter stänger senast 3.00, förutom på lördagar. Ja. De har kuppat igenom det. Man blir mäkta mörkrädd när man läser referat ifrån mötet. De har gett blanka fan i… egentligen allting. Motargument, skeva röstningssiffor, ingenting brydde de sig om, bara de fick som de ville.
Som den strikta vänsterpingla jag är, så är det med sorg i hjärtat som jag säger att jag för en gångs skull ansåg att M och FP var ”the better choice”.

Problemet som Göteborgs politiker nu försökt lösa i och med att numer tvinga de legala krogarna att stänga klockan 3.00, kommer INTE att upphöra. Det är främst fredagar som berörs utav tidsrestriktionen, och där kommer problemen att stå oförändrade, oavsett om klockan är 1.00, 3.00 eller 5.00. Ingenting är löst, om än möjligtvis då att de fina gamla gubbarna och tanterna som bor på Avenyn nu hädanefter slipper stå ut med det faktum att de… bor på Avenyn. Stöket som upplevs vid stängning 5.00 har som sagt inte alls med själva klockslaget att göra. Det handlar om att många människor är i rörelse på samma lilla yta, där alla på något sätt vill samma sak och därmed är i vägen för varandra titt som tätt. Detta kommer hädanefter att ske vid tre-tiden istället, samt att staden snart kommer att svämma över av svartklubbar i varenda mörk liten håla som går att uppbringa. Därav förlorar vi inte bara kontrollen över människors alkoholintag (legala krogar har regler som säger att de inte får servera överförfriskade människor) utan vi går även en väldigt massa skattepengar om intet.

Bråken, som tidigare centraliserats till Avenyn, kommer fortsättningsvis att sprida ut sig över staden. Beteendet är inte förändrat, bara vanorna. Därav kommer polisen få ett rent helvete i och med att de nu inte längre kommer att kunna finnas på plats där de behövs. De kommer snarare att komma försent. Och vem vill stå där, med mössan i hand, och säga ”Förlåt, vi hann inte i tid…” till ett föräldrapar som just mist sin son efter en brutal misshandel? En misshandel som hade kunnat stoppas, om polisen hade haft kontroll.

Det är inte öppettiderna som är problemet. Problemet är att det ligger ett kardinalfel i människors sätt att se varandra. Vi måste börja föra samman olika typer utav människor, i tidig ålder. Vi måste lära barnen en acceptans och respekt gentemot andra individer. Men det är, i politikernas ögon, en helt annan fråga. Så vad kan då  krogarna göra? De kan starta med att kräva av sina vakter, att oavsett en människas berusningsnivå eller attityd, så skall vakten behandla dem med artighet (man vet aldrig vem man har att göra med!). De kan börja jobba tillsammans för att främja en krogkultur som fokuserar på att ha roligt – inte att dricka tills du stupar. De kan börja öppna upp för ett nattliv som innebär att krogarnas ansvar inte stannar då gästen går utanför dörren, utan ett ansvar gentemot hela samhället då man skickar ut en överförfriskad 20-something med aggressionsproblem, på våra gator.

Vardagsvakuum

20120502-233112.jpg

Jag bakar bröd och kärnar smör. Men egentligen vill jag vara jättefull på en stimmig uteservering. Dilemman tornar upp sig framför mig och jag väljer att svepa en whisky on the rocks. Hej då till verklighet och hej då till vardagstragik.

Vet ni!!

20120428-063839.jpg

För en lång, lång tid sedan så bodde jag i Malmö emellanåt. Det var en underlig, men underbar tid skall ni veta.
Anyway, när jag bodde där så brukade vi skämta om kvartersskomakarens dåliga svenskakunskaper. Än idag sitter samma gamla pappersark utanför skomakeriets ytterdörr, och hans udda formulering har kommit att bli ett skämt som alla Malmöbor är välbekanta med. Det gör mig glad, och inte minst nostalgisk. Men kanske, kanske, så är jag mest glad över det faktum att skomakaren ifråga inte har haft någon som helst prisutveckling på skoklackning de senaste 5 åren…

Påminner er om den blåa dumheten

Vårnattens gråa dimma säger till mig att jag skall påminna er om vad Mark Levengood en gång så klokt sade – ”Regeringen tycker att sjukskrivna ska arbeta med kultur, för då behöver man inte kunna något. Jag tycker att sjukskrivna kan arbeta i regeringen.”

And that’s that.

Mocca me lovely

20120228-140659.jpg

Köpte en Moccamaster Clubline häromveckan, kan rekommendera den varmt – kaffet tas till nya höjder och det blir en dröm att gå upp på morgonen för att få dricka kaffe!